När livet stannar upp....

hur kommer man vidare??? hela ens liv bara passerar revy och man ser genast hur lyckligt lottad man är som har livet i behåll, inte alla har det...
vissa lever längre och andra kortare.

Dagen idag började bra med en resa upp till Linköping med Arne. Skulle egentlligen åkt med Mattias men eftersom han ska jobba på lördag så skulle han vara ledig idag, så det blev hastigt att jag skulle åka med Arne istället. Det gör inget han är skön att åka med och hur pratglad som helst..
Kan behövas när man går upp så tidigt som man gör, idag lyxade vi till det genom att börja vid halv fyra så det gick relativt smärtfritt.

Samma tur som i fredags blev det, hörde som hastigast av ett mess från Jocke om att det varit en olycka på ttc men hörde inget mera sen, trodde att det var utanför på v.40 det hade hänt nåt men så kom vi iaf. hem från våran tur, tvättade bilen både invändigt och utvändigt sen var vi klara för idag.
Sa hej då till Arne och tackade för resan och satte mej sen i bilen. Kom hem kollade fb och då var Hanna på chatten och frågade om jag visste nåt om olyckan som inträffat. Svarade nej och sen började hon berätta...

Människan i fråga som blev allvarligt skadad var vår egen Ola som kommit under en lastbil, via radion så uppfattade jag först att det var en gymnasie-elev som det handlade om men det visade sig så inte vara fallet.
Pratade med Jenny som ringde mej nästan omgående och hon hade precis kommit in från sin körning med Lunne när de möttes at detta overkliga. Alla gick väl omkring helt hysteriska och visste inte vem som skulle göra vad men de hade iaf. fått iväg ola snabbt till akuten.

Det som hände var följande.: Ola var på väg från kiosken där han köpt mackor till lunchen. I lastbilen  väntade Lizette (hon körde) och Erik som satt jämte. När de såg Ola komma gående skulle de skoja med honom och köra lite sakta framåt så han fick gå jämte ett tag innan dom stannade.
Vad de inte visste var att Ola hade precis tagit tag i handtaget på lastbilen och när så lizette började åka framåt, samtidigt som hon rattade fullt höger så slant Ola och kom så under bilen med ansiktet neråt och blev påkörd över bäcken och nedre del av ryggen. Som tur var så stannade hon bilen med en gång och elever som såg vad som hände sprang snabbt och hämtade lärare som fick upp bilen via pump så de kunde få ut honom. HAN VAR MEDVETSLÖS NÄR DE FICK TAG I HONOM SAMTIDIGT KOMM RÄDDNINGSPERSONAL och gjorde allt vad de kunde för att snabbt ta sig till Ryhov.
Tyvärr så klarade han sig inte, även om de gjorde allt för att rädda honom...
Ola blev 25 år.....

Mitt hjärta är fullkomligt trasigt, hade hur kul med honom som helst igår när vi körde halkbanan tillsammans, allt var som vanligt och även idag sa Jenny att han hjälpte henne med dollytrailern,var lika galen som vanligt och så händer detta.
Kommer bli en hutlöst jobbig kväll/natt mina tankar går även till Erik och Lizette som nu får all hjälp som de om möjligt kan uppbringa på Ryhov. Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur de ska orka komma upp på fötter igen men det kommer bli skönt när vi kommer få se dom. Sänder alla mina tankar till dom och deras samt Olas alla anhöriga.

R.I.P Ola.

Så se nu till att ge era närmaste en stor kram och säg gärna till dom att de är älskade du vet aldrig när olyckan är framme...

Så mamma,papppa,Emelie,Robin,Jocke,Isac,My,Stefan och Moa:
Jag älskar er alla...

Kommentarer
Postat av: Mie

Jesus vad otäckt!!!

Tänker på dig och dem!!

2010-03-24 @ 19:32:37
URL: http://miehellberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0